agrenochmasa

Dagen spenderas på inlärningsanstallten, det är ett trivsamt ställe med majoriteten idioter, men inget ont om dem. Ute blåser det i trädtopparna och plusgraderna har kommit på besök, kanske för att stanna. Äcklig mat serveras i matsalen, samma gamla oergonomiska sittställning, allt är som vanligt. Samma gamla tjatterkärringar pratar om samma gammla ämnen med samma gamla kompanjoner. Jag har tagit efter masas ideer och har blivit lite mer liberal till droger och haschish. Från och med nu har jag blivit en Pajsare. förrövrigt längtar jag fruktansvärt mycket till sommarn. 


Signerat ågren.
 

Dagens Youtube klipp kan väcka lite förvåning. Känsliga tittare varnas. 

                                                         Stök i Mumindalen

Med risk för att låta argsint och vrång, tänker jag ta tillfället i akt, och ta avstånd från svts "käraste" tv program. Det har troligen inte undgott någon att årets melodifestival kommit igång. I formar lämpliga för den svenska majoriteten som bedriver sina lördagkvällar med att se på detta dravel, trycker herr Christer Björkman ner sina artister.  han avslutar med att krydda dem med paljetter och knuffar ut dem på scenen. Om artisten i fråga inte vill ta på sig ett överflöd av glitter och glamour, får han eller hon inte vara med, så är "reglerna". Den fullständiga avsaknaden på alldaglighet och äkthet gör att jag har börjat bojkotta denna "fest"ival som varje lördag spyr ut sin galla över befolkningen. Nej nu faan får det vara nog. Man kan lägga ner På spåret ett bildande och jovialiskt program som når ut till folket med kunskap och glädje. Medan ett program uppbygd på falskhet och med ingen plats för dem som inte passar i formen får vara kvar, lägg där till att programledaren är oerhört löjelseväkande och så självgod att man mår illa. Nej tackar vet jag, Ingvar och Björn är the real deal. Trycket på svts Vd Eva Hamilton verkar vara lite för stort, hon verkar inte kunna skilja på rätt och fel. Men det är bara att höra av dig eva om oket på dina små axlar är för stort, Jag är "arbetslös" för tillfället och tro mig jag vet vad public service är och vad det inte är.

Att dra urusla och elaka skämt om deabetiker och pissa på deltagarna, kallar inte jag komik, Gör du Eva?  


Fight the power.

ågren                                                                                                 

En ganska välkänd och sliten replik numera. Repliken uppkommer då någon har dragit ett så kallat skämt, men får ingen respons från åhörarna och fyller därför ut tystnaden med detta yttrande.

Jag tänkte berätta om första gången som jag fick användning för den repliken. Det hela började med att jag var 5 år gammal...

En epok då förstklassiga skämt var ett faktum, ett komiker imperium som axlade bördan av " kiss och bajs skämt". Men det här var inte vilken dag som helst, jag visste inte om det innan men jag Mathias Erik Bergsten skulle få förtroendet att spisa med 6 åringarna. Det var ett förtroende som vilken fem åring som helst på Skottsunds dagiset skulle kunna döda för! Alla suktade efter att få den fisförnama förfrågan " Vill du göra oss äran att avnjuta en måltid tillsammans med oss?". Frågan kom snabbt och oväntat, jag nästan skällvde till där jag satt på min stol. Det kunnde inte vara möjligt tänkte jag, men stammade tillslut fram ett svar likt " Ja din bajskorv" Ett skämt som kunnde få vem som helst att kikna av skratt, men jag fick nöja mig med ett enkelt smile från haggan.
 
I vilket fall som helst skulle måltiden äga rum prick kl 11:30, vilket betydde att det var 20 minuter kvar. Tankarna började skenade iväg åt alla möjliga håll, vad hade jag givit mig in på? Hur såg det ut där inne? Det var nämligen så att ingen visste vad som fanns bakomför den mäktiga mahogny dörren. På pricken lik porten som ledde in till törnrosdalen.

När så de 20 minutrarna hade förflutit var det tillslut dags! Jag var i ett chock tillstånd utan dess like, fröken öppnade den massiva dörren och jag kliver över tröskeln.

Och jag skulle inte bli besviken över vad jag såg, för in trädar jag i ett himmelskt landskap. Det första jag möts av är 2 fåglar, i regnbågens klaraste färger. De flyger graciöst fram mot mig med vingarna fullt utbredda och i näbbarna håller de en vit siden duk som de knyter runt halsen på mig. Sköldpaddor i alla dess storlekar krälar framför mina fötter och formar en trappa ned till ett dukat bord fylt med mängder av de saftigaste rätter man kan tänka sig. Helleflundror lika stora som dörrmattor, magnefikt fyllda gåsar tillsammans med kinesiska karpar, och som det inte var nog med det fanns där även tryffel köttbullar med gravlax sås.

yumi! utbrister jag.

Sedan försvinner allt upp i rök ocj jag förstår att det bara var en av mina många fantasi visioner, som spelade mig ett spratt. Det var ett kalt vitt rum precis som vilket som helst. Där fans heller ingen höjdar mat, istället vankades det fisk bullar...

Vi slår oss tillbords och hugger in på maten. Det smakar vidrigt men jag håller ändå god min för att inte förstöra stämningen. Det språkas livligt och det är svårt att få en syl i vädret men tillslut ubryter en några sekunders lång tystnad. Jag tar tillfället i akt för att säga något. Men dum som jag är har jag inte tänkt över en lämplig replik. Så jag bestämmer mig för att skoja till det lite, locka fram ett skratt, busenkelt!

Men tji fick jag. Istället spreds en pinsam tystnad över rummet. Ingen skrattade, alla bara tittade frågande på mig för att sedan låtsas ta en tugga. Jag fick panik! Hjärtat bultade 1 miljon slag i sekunden. Tick tack..tick tack. AAAAAAAAAAAAAAAAAAAH! Det var ett skämt jag skojade!!!! ......Flämt!, flås!.........
 

Det var det sista jag kommmer ihåg sedan svimmade jag.

Masa

Ibland smäller det rejält, ibland utan någon större anledning, idag var en sådan dag. Dagens utbrott som översteg skogsturken med bred marginal kom utan någon som helst förvarning och medförde fatala skador på såväl stoff som levande själar.

Håll hårt i hatten, en del oväder kanske inte ser så mycket ut för världen, men deras elakhet och dumhet övergår tidvis allt annat ont i denna värld.

agren.