agrenochmasa

En ganska välkänd och sliten replik numera. Repliken uppkommer då någon har dragit ett så kallat skämt, men får ingen respons från åhörarna och fyller därför ut tystnaden med detta yttrande.

Jag tänkte berätta om första gången som jag fick användning för den repliken. Det hela började med att jag var 5 år gammal...

En epok då förstklassiga skämt var ett faktum, ett komiker imperium som axlade bördan av " kiss och bajs skämt". Men det här var inte vilken dag som helst, jag visste inte om det innan men jag Mathias Erik Bergsten skulle få förtroendet att spisa med 6 åringarna. Det var ett förtroende som vilken fem åring som helst på Skottsunds dagiset skulle kunna döda för! Alla suktade efter att få den fisförnama förfrågan " Vill du göra oss äran att avnjuta en måltid tillsammans med oss?". Frågan kom snabbt och oväntat, jag nästan skällvde till där jag satt på min stol. Det kunnde inte vara möjligt tänkte jag, men stammade tillslut fram ett svar likt " Ja din bajskorv" Ett skämt som kunnde få vem som helst att kikna av skratt, men jag fick nöja mig med ett enkelt smile från haggan.
 
I vilket fall som helst skulle måltiden äga rum prick kl 11:30, vilket betydde att det var 20 minuter kvar. Tankarna började skenade iväg åt alla möjliga håll, vad hade jag givit mig in på? Hur såg det ut där inne? Det var nämligen så att ingen visste vad som fanns bakomför den mäktiga mahogny dörren. På pricken lik porten som ledde in till törnrosdalen.

När så de 20 minutrarna hade förflutit var det tillslut dags! Jag var i ett chock tillstånd utan dess like, fröken öppnade den massiva dörren och jag kliver över tröskeln.

Och jag skulle inte bli besviken över vad jag såg, för in trädar jag i ett himmelskt landskap. Det första jag möts av är 2 fåglar, i regnbågens klaraste färger. De flyger graciöst fram mot mig med vingarna fullt utbredda och i näbbarna håller de en vit siden duk som de knyter runt halsen på mig. Sköldpaddor i alla dess storlekar krälar framför mina fötter och formar en trappa ned till ett dukat bord fylt med mängder av de saftigaste rätter man kan tänka sig. Helleflundror lika stora som dörrmattor, magnefikt fyllda gåsar tillsammans med kinesiska karpar, och som det inte var nog med det fanns där även tryffel köttbullar med gravlax sås.

yumi! utbrister jag.

Sedan försvinner allt upp i rök ocj jag förstår att det bara var en av mina många fantasi visioner, som spelade mig ett spratt. Det var ett kalt vitt rum precis som vilket som helst. Där fans heller ingen höjdar mat, istället vankades det fisk bullar...

Vi slår oss tillbords och hugger in på maten. Det smakar vidrigt men jag håller ändå god min för att inte förstöra stämningen. Det språkas livligt och det är svårt att få en syl i vädret men tillslut ubryter en några sekunders lång tystnad. Jag tar tillfället i akt för att säga något. Men dum som jag är har jag inte tänkt över en lämplig replik. Så jag bestämmer mig för att skoja till det lite, locka fram ett skratt, busenkelt!

Men tji fick jag. Istället spreds en pinsam tystnad över rummet. Ingen skrattade, alla bara tittade frågande på mig för att sedan låtsas ta en tugga. Jag fick panik! Hjärtat bultade 1 miljon slag i sekunden. Tick tack..tick tack. AAAAAAAAAAAAAAAAAAAH! Det var ett skämt jag skojade!!!! ......Flämt!, flås!.........
 

Det var det sista jag kommmer ihåg sedan svimmade jag.

Masa